Som förälder kände jag mig maktlös
”Jag förstod inte vad som hände med min son. Föräldrastödet gav mig ord för det.”
Min son slutade prata med mig när han var fjorton. Han stängde in sig, slutade gå till träningen och missade mycket skola. Jag blev arg, sedan rädd, sedan arg igen.
En kollega tipsade om föräldraträffarna. Där träffade jag andra föräldrar som kände igen sig. Vi fick lära oss om hur tonåringar fungerar, och om hur man kan prata utan att det blir förhör.
Jag slutade fråga ”varför gör du så här?” och började säga ”jag finns här när du vill prata”.
Det tog tid. Men en kväll satte han sig bredvid mig i soffan och började berätta. Han hade blivit utfryst i skolan i över ett år.
Idag pratar vi. Inte om allt, men om mycket. Och han har själv chattat med föreningen, vilket jag är tacksam för.