En kväll på chatten
”Klockan 21.47 skrev någon: ”jag vet inte varför jag skriver”. Vi pratade i en timme.”
Johan14 maj 20261 min läsning
Jag är stödsamordnare och ansvarar för kvällspassen. Det betyder att jag ser till att våra volontärer har det de behöver, och tar själv samtal när det behövs.
En vanlig kväll har vi mellan 30 och 50 samtal. Vissa vill prata om bråk med en förälder. Andra om en kompis som mår dåligt. Många vet inte riktigt vad de vill prata om – och det är helt okej.
Den vanligaste första meningen är ”jag vet inte varför jag skriver”. Och mitt svar är alltid: ”Vad bra att du gjorde det ändå.”
Jag har jobbat med unga i tolv år. Det som fortfarande berör mig mest är modet. Att skriva till en främling om det som är svårast i ens liv – det är stort.